Italien håller stilen. Samma tekniska och ekonomiska standard som i Sverige. Men på matsidan slår dom oss med hästlängder. I klassen lokalt och läckert. Kolla in Bormio i Norditalien!
Bormio ligger ett par timmar norr om Bergamo. Schweiziska snobborten St Moritz ligger fem mil undan och Norditaliens centrum Milano 15 mil bort. Här åker man skidor och käkar lokal mat. Ett av världcupens med fruktade störtlopp går här och ett par 100 meter söder om målgången ligger familjen Pedranzinis lilla gård. Familjen har haft jordbruk här så länge man vet. 100-tals år bakåt i tiden och man har siktet på lika många år framåt. Modellen är high-tech och hög effektivitet vilket inkluderar extrem småskalighet och extremt korta transporter.
Klassisk ko-gris-kombo
På gården finns mjölkkor av rasen Brown suisse och grisar. Ko-gris-kombon är en klassiker som även har präglat svenskt lantbruk. Vid osttillverkningen får man ett överskott av vassle som är ett bra proteintillskott till grisarna.
Pedranzini slaktar alla sina egna djur i slakteriet som ligger under beteshagarna. Likafullt har man dagsljus via finurliga ljusinsläpp (se bild). Styckning, rökning och lufttorkning samt ost- och smörtillverkning sker även den under jord. Fabio Pedranzini som guidar säger att man nog är en förebild för många i Norditalien vid detta laget.
Köttdisken 300 meter bort
Hur ser marknaden ut? Fabio hävdar att den småskaliga modellen kommer att överleva i Italien. Italienare värdesätter fortfarande mat från trakten sida vid sida med importerad. All Pedranzinis prosciutto (lufttorkad skinka) bresaola (lufttorkad nötkött), salami, speck (kallrökt fläsk) och yoghurt säljs några 100 meter från gården. Merparten i brorsan Pedranzinis affär El Corte och i ett par hotell intill. Pedranzinis bil kör över varorna ett par gånger i veckan och återvänder med mat till grisarna från grönsaksdisken och från affärens café. Grandios matelegans!
Ko-gris-kombon flyttar upp i bergen
Pedranzinis grisar skulle bli avundsjuka om de såg Stadsjords grisars uteliv. Själv går vintertid på hårda golv inomhus. För att vara europeisk grisuppfödning okej men ändå inte. Grisar ska kunna gå ut och ha tillgång till halm och aktiviteter. Men fram i slutet av maj flyttar hela produktionen högre upp i bergen. Bergsosten görs på plats och grisarna hänger med och får andas alpluft och gå ute.
Bilder: Från topp vänster. 1. Bresaola, lufttorkad nötstek. 2. Pedranzinis ost i disken på brorsans affär 300 meter från gården. 3. En av världens minst använda transportbilar. 4. Yoghurt som körs 300 meter från produktion till affär. 5. Slakten sker i källaren 20 meter från laggårn. 6. Gårdens salami. 7. Grönsaksrester från affären och cafét går tillbaka till grisarna. 8. Fina grisar men europeisk undermålig stallmodell. 9. Ost från sommarens alpproduktion. 10. Byn gör egen eco-diesel. 11. Litet snyggare - litet läckrare i Italien. 12. Författaren med gårdens kalvar Suisse brown.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar