Vilken härlig pelikan-show!

Förra helgen var tuff. En studie i ödmjukhet.

Stadsträdgårdsmästaren i Mölndal, Leif-Henrik, bjöd in till en torgdag om jord och odling. I GP stod det att mölndalsborna kunde hämta jord, kolla motorsågskonst och få odlingstips och fröer. Dessutom kunde dom få lyssna på den inspirerande Niklas Wennberg och hans Stadsjord-manifest.

Några infångade tanter

Leif-Henrik och hans kompisar stojade tillsammans med lika glada mölndalsbor som vill lära sig allt om rödbetor och potatisrost. Jag kliver upp däremot upp på min scen och har inte en enda åhörare. Det sitter överförfriskade rödmosiga farbröder på bänkarna och skickar mördarblickar när jag försöker prata. Några barn springer respektlöst rakt över mina fötter med skällande hundar i följe. Pelle Pelikan, Mölndals charmiga miljömaskot, kallas in för att värva åhörare. Pelikanskrället jagar folk över stenplan och lyckas till slut fånga in några kvinnor som tvingas lyssna på Stadsjords-tugget och bara väntar på en chans att smita från den galna grismannen. Själv längtar jag efter mitt sparrisland.

Bilder: 1. Motorsågsmannen gör en skitsnygg träpelikan. 2. Längtan efter ett stilla sparrisland. 3. Pippi Pelikan tvångsrekryterar åhörare som ska lyssna på den galne grismannen från planeten Stadsjord. Tjejerna på bilden undkom med nöd och näppe. 4. Leif-Henrik har fullt med glada åhörare medan de enda som lyssnar på Stadsjords-tugget är immobiliserade rödbrusiga fyllgubbar och infångade tanter.