Nytt år - nya grisar!

Julen har passerat och vi har fått ett nytt år. Grisarna har pulsat upp till magen i snö och Sötnos har fått kultingar. En mikrokull - men ljuvligt söta.

Det är helt galet. Vi fick två vargavintrar på raken mitt i klimatförändringarnas tid. Att storgrisarna klarar snövinter det vet vi från förra årets erfarenheter men det har säkert gått en och annan förbi grisarna i Högsbo som undrat hur det går att överleva i ett oisolerat trähus när det är 18 grader kallt.

Smågrisar på prästgården

Vi har varit desto mer nervösa för hur det skulle gå med våra dräktiga grisar på prästgården. Först att föda var Sötnos som fick en mikrokull vecka 2. En kille och en tjej klarade sig och vi hoppas att de har stjärnorna med sig i fortsättningen. Dom springer redan runt i snön och mamma Sötnos manar dom att inte går för långt från huset.

Sen betäckning

Eftersom kullen var så liten undrade vi vad som gick fel. Den närmaste förklaringen är inte kyla, dålig mat, gener eller sjukdom utan att farsan var litet för liten. Om galten är liten kan det innebära att betäckningen sker sent i brunsten och då har honan redan hunnit tappa några av de ägg som var befruktningsdugliga dagarna innan. Den här förklaringen innebär att nästa kull skall bli större eftersom våran galt har hunnit morska till sig en hel del.

Bilder: 1. Smågrisarna på prästgården. 2. Glad morsa och lillgris.

3. De nya grishusen designade av Johan Engström och byggda av Arbetsteamet på Prästgården. 4. Julgrisar i Högsbo. 5. Inspektion av medgris som tycker att röda band är snudd på förnedring och långt från grisars naturliga beteende. 6. Vem sa´re? Skulle jag se ut som ett vildsvin?!