Allt går ju inte riktigt som man tänkt sig. Och det kanske är bra. I vart fall en realitet när det gäller Stadsjord. Hur gick det till exempel med solrosfältet? Vi hade tänkt låsa in dom här bilderna i tusen år men ändrade oss. Sanningen måste fram.
När hästarna plöjde i maj utropade projektledare Niklas Wennberg segervisst att det skulle planteras ett stort fält med solrosor som tecken på förändring. Tusentals fina frön spreds och planterades med hjälp av flitiga barn från Kronängens dagis.
Nånting gick helt galet. Antingen grodde inte fröna eller så åts groddarna upp med mycket få undantag. För varmt, för torrt eller nåt.
Istället har det vuxit högt gräs där det plöjdes vilket i och för sig inte vart så tokigt eftersom gräset är bra käk till grisarna. Och grisarna är nöjda - dom har sluppit konkurrens om besökarnas beundran.
Kaotisk grisflytt
Ett annat kapitel i Stadsjords hemliga sidor är grisflytten i maj. I maj kände vi oss rätt kaxiga och vana vid grisar och deras beteende så flytten skulle bli elegant och smidig och Jakob från kyrkan var medbjuden för att fotografera succen. Grisarna ville inte alls följa med och bröt sig ut med en gång. Reidar som är en resolut kyrkvaktis försökte koppla ett brottargrepp på Sötnos men hon bara flinade och gled undan samtidigt som Stefan (hjälpvaktis) Niklas och ett gäng från Familjebostäder störtade in i snåren upp mot vägen för att jaga ikapp de snabba rymlingarna. Alla som såg hade väldigt roligt. Vi som jagade runt som idioter fick bra erfarenhet och veckolång träningsvärk.
Bilder. Grisbilderna gör inte rättvisa åt situationen. Här ser det ut som om människorna har nån slags kontroll. Så var inte fallet. Bilden med många blommor kommer från lotterna. Hos grisarna står ett tiotal blommor inte 100-tals som var tänkt. Livet är en studie i ödmjukhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar